| Publicerad 1952 | Lämna synpunkter |
PASSERAD pase4rad, i Sveal. äv. 032, p. adj.; n. -at.
(vard. o. i vitter stil)
1) om person: som icke längre är helt ung (o. fräsch), som sett sin bästa tid, något bedagad, ”utblommad”; tillf. äv. i utvidgad anv., om ngns yttre l. ålder o. d. Geijer Brev 238 (1828). Cecilia var egentligen en mycket vacker flicka, men såg redan efter tre vintrar i societeten betydligt passerad ut. Edgren Lifv. 1: 44 (1883). Något passerad hy. Benedictsson Ber. 91 (1885). Anna av Österrike var vid sin makes död en något passerad skönhet om ett par och fyrtio år. Grimberg VärldH 9: 509 (1940).
2) om sak: icke helt ny, nött, sliten; oftast bildl.: förlegad o. d. Hallström NNov. 126 (1912; om kläder). Den halvgamla, något passerade radikalismen. Siwertz JoDr. 192 (1928).
Spalt P 423 band 19, 1952