| Publicerad 1952 | Lämna synpunkter |
PASSIV pas4iv, äv. 4~1, stundom 32 l. 3~2 l. 04 (passi´v Weste), n. (Nordforss (1805) osv.) l. r. l. m. (Enberg SvSpr. 294 (1836) osv.); best. -et resp. (ss. r. l. m.) -en; pl. = l. (ss. r. l. m. alltid) -er; l. PASSIVUM pas4~i1vum l. 3~20, ngn gg 040 (-i`vumm Dalin), n.; best. -ivet, i best. anv. äv. utan slutartikel; pl. -iver. Anm. 1:o Hos Dalin (1853) förekommer den (ny)lat. pl.-formen passiva. 2:o I skrift användes ofta förkortningen pass.
språkv. böjningsform av ett transitivt verb (i sv. bildad med ändelsen -s) l. motsvarande omskrivning med hjälpverb (i sv.: bliva, vara l. varda) som i en utsaga användes för att bilda predikatet till ett subjekt som utgör objektet vid återgivandet av samma utsaga med aktiv form av samma verb ss. predikat o. som till betydelsen närmast motsvarar ett intransitivum (betecknande att ngt sker med objektet); äv. allmännare, med inbegrepp av motsvarande former av intransitiva verb, använda i vissa opersonliga konstruktioner (opersonligt passiv); äv. om sammanfattningen av ett verbs samtliga former av detta slag l. dessa former uppfattade ss. en speciell formkategori; motsatt: aktiv. Böj imperfektum av ’binda’ i passiv(um)! Molander Förespel 12 (1753). Det nuvarande passivet är till sin uppkomst reflexif. Rydqvist SSL 1: 462 (1852). Verbets huvudformer .. äro aktiv och passiv. Sundén SvSprSmndr. 110 (1895). Holm S-passiv. 6 (1952). — jfr MEDIO-, S-PASSIVUM. — särsk. (†) om intransitivt verb i förh. till ett till samma stam (med annan avledningsändelse) bildat transitivt verb, med en bet. som motsvarar bet. hos den passiva formen av det transitiva verbet. (Lat.) Vēneo ..: Gå till försäljning; säljas (pass. till vendo). Cavallin 666 (1885).
-FORM; pl. -er. —
Spalt P 432 band 19, 1952