Publicerad 1952   Lämna synpunkter
PASSLA, sbst.1, r. l. f.; anträffat bl. i pl. -or.
Ordformer
(pasl-, passl-)
Etymologi
[sv. dial. (Finl.) passla; av estn. o. lett. passel]
(†) ett slags enklare skor (av näver l. av bast o. vidjor l. av oberedd hud l. dyl.). Ehrenmalm ResVästNorrl. 121 (1743). NSvBibl. I. 2: 194 (1762).

 

Spalt P 435 band 19, 1952

Webbansvarig