Publicerad 1952   Lämna synpunkter
PATIO pa4tio l. -å, r. l. m.; best. -n; pl. -r (Åkerlund Blanco-Fombona Guldm. 45 (1930)) l. -s (Schück Rom 2: 106 (1914)), äv. (föga br.) -n (Hillman Palacio Valdés SSulp. 125 (1899)).
Etymologi
[jfr t., eng. o. fr. patio; av span. patio, möjl. av en avledning av stammen i lat. patere, vara öppen (se PATENT)]
(om förh. i Spanien o. andra spansktalande länder) inbyggd gård smyckad med blommor o. buskar o. dyl. o. försedd med möbler, ofta använd ss. mottagningsrum l. ”salong” i det fria. Sturzen-Becker 4: 217 (1862). Pation har för det mesta vitt eller svart och vitt marmorgolv, marmorväggar eller kulörta kakelväggar. Hultenberg Lothar SpanSjäl 106 (1921). Idun 1948, nr 8, s. 25.
Ssgr (mera tillf.): PATIO-LIK, adj. Östergren (1934). —
-LIKNANDE, p. adj. Siwertz Abess. 42 (1926).

 

Spalt P 476 band 19, 1952

Webbansvarig