Publicerad 1952   Lämna synpunkter
PATRICIAT pat1risia4t l. 0104, n.; best. -et; pl. (tillf.) =, äv. -er (SvLittFT 1837, sp. 546).
Etymologi
[jfr t. patriziat, eng. patriciate, fr. patriciat; av lat. patriciatus, avledn. av patricius (se PATRICIER)]
(med prägel av fackspr.) patriciers stånd l. värdighet; äv. konkretare: patriciernas samhällsklass. Holmberg 2: 338 (1795). — särsk.
1) (om ä. förh.) motsv. PATRICIER 1 o. 2. Geijer I. 6: 4 (1839; konkretare). 3NF 15: 736 (1931; abstr.).
2) motsv. PATRICIER 3; särsk.: (borgar- l. stads)adel; ledande l. styrande samhällsskikt i en stad l. ett land. SvLittFT 1837, sp. 546. Ahlström Genombr. 240 (1947).

 

Spalt P 486 band 19, 1952

Webbansvarig