| Publicerad 1952 | Lämna synpunkter |
PATRONESSA pat1rωnäs3a2 l. -rå- l. -ro-, f.; best. -an; pl. -or (Bliberg Acerra 140 (1737) osv.) ((†) -er, äv. att hänföra till sg. patroness, se nedan); förr äv. PATRONESS, f.; pl. -er (möjl. äv. att hänföra till sg. patronessa, CollMedP 27/10 1705); förr äv. PATRONISSA, f.
1) (om fornromerska förh., föga br.) om förutvarande ägarinna till frigiven träl (vars målsman hon var); jfr PATRON, sbst.1 1 slutet, o. PATRONUS 1, ävensom PATRONA, sbst.1 1. Westermarck Äkt. 412 (1893).
2) (numera föga br.) beskyddarinna; gynnarinna; jfr PATRON, sbst.1 2. Serenius Rr 1 b (1734). Sandel Dropp. 163 (1924). 3NF (1931). särsk. [jfr motsv. anv. i eng. o. fr.] (†): kvinnlig organisatör av välgörenhetsbal l. välgörenhetsbasar o. d. Dalin (1855). Schulthess (1885).
3) kvinnligt skyddshelgon, skyddspatronessa; äv.: (hednisk) skyddsgudinna; särsk. i uttr. ngns l. ngts patronessa, i sht förr äv. patronessa för ngn; jfr PATRON, sbst.1 3. Peringskiöld MonUpl. 248 (1710). Sanct Brita är Patronessa för alla lata tjenare. Livin Kyrk. 65 (1781). Dara äkha är .. (inom lamaismen) kvinnornas särskilda patronessa. Ancker Haslund Zaj. 338 (1934). jfr SKYDDS-PATRONESSA.
4) (om ä. förh.) kvinnlig innehavare av patronatsrätt; en patronus’ (se PATRONUS 4) hustru; jfr PATRON, sbst.1 4. VDAkt. 1711, nr 76. Karlfeldt Hösth. 34 (1927).
5) (†) kvinnlig principal l. arbetsgivare; matmoder; jfr PATRON, sbst.1 6. Rosenfeldt Vitt. 206 (1686). Buchert frågades, hwarföre han icke warnat sin patronesse (dvs. apotekaränkan, hos vilken B. var gesäll) för sådan orätt præparation af opio. CollMedP 12/8 1692. Knorring Ståndsp. 1: 4 (1838). Schulthess (1885).
6) (nästan bl. om ä. förh.) en patrons (se PATRON, sbst.1 7 a) hustru. Jacob Hellman .. Præceptor på Ströms Bruk, och omsider ächta Man åt Patronessan Enkefruen Behm. Broman Glys. 2: 191 (c. 1750); jfr 5. Stenhammar 122 (1794). Hasselblad BergslVärml. 87 (1929; om ä. förh.). jfr BRUKS-, SÅG-PATRONESSA.
Spalt P 504 band 19, 1952