Publicerad 1952   Lämna synpunkter
PEGMATIT päg1mati4t, r. l. m.; best. -en; pl. (om olika arter l. stycken) -er.
Etymologi
[jfr t. pegmatit, eng. pegmatite; av fr. pegmatite, tidigast använt av den franske mineralogen R. J. H. Haüy († 1822) o. bildat till gr. πῆγμα (gen. πήγματος), ngt hopfäst l. sammanfogat, till πήγνυμι, gör fast, sammanfogar, till den ieur. roten pāg- (se FACK, sbst.1). — Jfr PEGAMOID, PEKTIN]
i sht geol. skriftgranit; numera med allmännare innebörd: grovkornig, massformig bärgart som i form av gångar l. stockar förekommer ss. en sista stelningsrest i eruptiver l. ss. en pneumatolytisk nybildning i äldre kristalliniska bärgarter; särsk. om dylik bärgart med en sammansättning huvudsakligen överensstämmande med granitens, granitpegmatit. Erdmann Bergart. 118 (1855; om granitpegmatit). Ekbohrn (1868; om skriftgranit). Pegmatit eller gånggranit är en mycket grofkornig varietet (av granit). Holmström Geol. 64 (1877). Ramsay GeolGr. 1: 135 (1912).
Ssgr (i sht geol.): PEGMATIT-ARTAD, p. adj. Fennia V. 2: 5 (1892; om granit). —
-BROTT. jfr brott I 6. Gertz o. Grönwall Min. 95 (1923). —
-GRANIT. (numera mindre br.) pegmatit med en sammansättning huvudsakligen överensstämmande med granitens, granitpegmatit. Erdmann Bergart. 118 (1855). Frosterus Min. 28 (1917). —
-GÅNG; pl. -ar. jfr gång III 2. Holmström Geol. 64 (1877). —
-ÅDER l. -ÅDRA, r. l. f. åder av pegmatit. Fennia XLV. 3: 17 (1925).
Avledn.: PEGMATITISK, adj. [jfr t. pegmatitisch, eng. pegmatitic, fr. pegmatitique] i sht geol. som utmärker l. liknar l. har avseende på pegmatit. Pegmatitiska utskiljningar. JernkA 1898, s. 99.

 

Spalt P 537 band 19, 1952

Webbansvarig