Publicerad 1952   Lämna synpunkter
PEKE pe3ke2, n.; best. -et; pl. -en. Anm. Enstaka användes formen pek, n., i GHT 1905, nr 215 B, s. 3.
Etymologi
[till PEKA; med avs. på bildningen jfr HÄNGE, SÄNKE m. fl.]
sjöt. bogspröt. UFlott. 2: 20 (1881). Den aktersta pråmen drev också ned mot vårt peke och blev hängande mot vaterstaget (på jakten). VFl. 1922, s. 106.

 

Spalt P 550 band 19, 1952

Webbansvarig