| Publicerad 1952 | Lämna synpunkter |
PENETRANT -aŋ4t, äv. -an4t, adj. -are.
genomträngande; särsk. dels om ämne o. d.: som tränger igenom ngt l. det varav det omgives, dels (o. utom i bildl. anv. (se slutet) numera nästan bl., mindre br.) oeg., om köld l. lukt o. d.; jfr GENOMTRÄNGA 1, 3 b. Swedberg Schibb. 289 (1716). Fulmånen kommer med en penetrant köld jemte Isbarck och hagel. Menlös Alm. 1740, s. 12. Wallerius ChemPhys. II. 1—2: 100 (1765; om saltsyra). Rinman JärnH 250 (1782; om smak). Surströmmingens och Limburgerostens penetranta doft. SvD 6/3 1927, Bil. s. 3. — särsk. (numera föga br.) mer l. mindre bildl., dels om blick o. d.: skarp, genomträngande, dels om person l. begåvning o. d.: skarpsinnig; jfr GENOMTRÄNGA 2 b. De fijne och penetrante hufvuden äre icke de, som för tienligast till Regeringz-saker skattas böre. 2RARP I. 1: 121 (1719). Linné FörelDjurr. 22 (1748; om ögon). Dessa lifliga, penetranta Söderlänningar. Atterbom Minn. 375 (1818). Ekbohrn (1904).
Spalt P 581 band 19, 1952