Publicerad 1952   Lämna synpunkter
PENIS pe4nis, r. l. m.; best. -en (Lundkvist Indiabrand 205 (1950)), vanl. i best. anv. utan slutart.; pl. (tillf.) -ar (Linde Dikter 59 (1936)).
Etymologi
[jfr t. o. eng. penis, fr. pénis; av lat. penis, svans, manslem, möjl. till samma rot pend- som föreligger i pendēre, hänga (se PENDERA). — Jfr PENICILL, PENICILLIN]
(i sht i fackspr.) manslem; äv. allmännare: hanligt parningsorgan hos djur. VetAH 1752, s. 136 (hos lax). FörhLäkS 1873, s. 11. UppslBSexUpplysn. 29 (1944).
Ssgr (i sht i fackspr.): PENIS-BLÅSA, r. l. f. [jfr t. penisblase] (föga br.) zool. hos plattmaskar: blåsa l. ficka som omsluter det hanliga parningsorganet o. varur detta vid parningen utstjälpes. Lovén ÅrsbVetA 1840—42, s. 142. —
-FODRAL. [jfr t. penisfutteral] av olika naturfolk använt fodral (av bambu, flätvärk, metall, läder, snäckskal o. d.) för penis. Nordenskiöld IndianPanam. 193 (1928). —
-SARKOM. med. sarkom på l. i penis. Hygiea 1903, 1: 589. —
-SLIDA. (föga br.) av hud bestående slida som omsluter främre delen av penis hos vissa däggdjur, förhud. BiblJäg. 4: 291 (1897; hos råbock). —
-TUMÖR. med. jfr -sarkom. Hygiea 1903, 1: 589.

 

Spalt P 585 band 19, 1952

Webbansvarig