Publicerad 1952   Lämna synpunkter
PEREGRINATION pær1egrin1aʃω4n l. pär1– l. per1– l. pe1-, äv. -atʃ-, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(peregri- 1638 osv. perigre- 1688. perigri- 1688—1698)
Etymologi
[jfr t. o. eng. peregrination, fr. pérégrination; av lat. peregrinatio (gen. -ōnis), vbalsbst. till peregrinari (se PEREGRINERA)]
1) (i sht i skildring av ä. förh.) (studie)resa l. vistelse utomlands; studier utomlands. Gallius AÅkeson F 3 b (1643). Att .. (prinsen) eij widhare studier och perigrinationer hade af nöden. HB 3: 165 (1688). Hans peregrinationer och lärda mödor. Cavallin Herdam. 5: 8 (1858). Lundgren VintMån. 71 (1933).
2) (i religiöst spr., †) jordevandring, levnad. Schroderus Albert. 3—4: 108 (1638). —

 

Spalt P 639 band 20, 1952

Webbansvarig