Publicerad 1952   Lämna synpunkter
PERIKLITERA, v. -ade.
Ordformer
(äv. -clit-)
Etymologi
[jfr ä. holl. pericliteeren, fr. péricliter; av lat. periclitari, till periculum (se PERIKEL)]
(†)
1) vara l. komma i fara, löpa fara, löpa risk. RP 2: 30 (1630). Han säger sielf at hans eviga Salighet pericliterar om han tager mig til hustru. VDAkt. 1736, nr 195. MoB 9: 266 (1795). Ekbohrn (1904). särsk.
a) i uttr. periklitera om livet, sväva i livsfara. VDAkt. 1664, nr 24. Grubb 656 (1665).
b) i uttr. periklitera att förlora ngt, löpa risk att förlora ngt. MinnSvNH XII. 2: C (1840).
2) äventyra (ngt), sätta (ngt) i fara. RP 1: 218 (1629). Thedh var fast bättre .. att gjöra .. 10 eller 20,000 D(a)l(e)rs fåfäng bekåstnadt, än som periclitera staten. Därs. 2: 164 (1632).

 

Spalt P 661 band 20, 1952

Webbansvarig