Publicerad 1952   Lämna synpunkter
PERSEKUTION, r. l. f.; pl. -er (Gustaf III 1: 208 (1774)).
Ordformer
(ofta skrivet -sec-)
Etymologi
[jfr t. o. eng. persecution, fr. persécution; ytterst. av lat. persecutio (gen. -ōnis), vbalsbst. till persequi (se PERSEKVERA)]
(†) förföljelse, trakasserande. RP 3: 172 (1633). Utöfva enskilt hat eller persecution. PH 10: 257 (1774). HH XXV. 2: 141 (1815). Ekbohrn (1904). —

 

Spalt P 695 band 20, 1952

Webbansvarig