| Publicerad 1952 | Lämna synpunkter |
PERVERSION pær1værʃω4n l. pär1-, l. -vär-, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
1) (†) förledande (se FÖRLEDA II 3); äv.: försämring, förvärring; äv.: vrånghet l. sedefördärv; jfr PERVERSITET 1. Emedan .. (jesuiterna) alltijd incommoderade henne (dvs. den sjuka kvinnan) med deras conversion eller rättare perversion. KKD 5: 245 (1711). Gynther ConvHlex. (1847). Ekbohrn (1904).
2) (med prägel av fackspr.) avvikelse från det normala o. naturliga i riktning mot det perversa (se PERVERS 3); jfr PERVERSITET 3. Att vi icke kunna beteckna .. (de nakna naturfolkens) brist på skamkänsla såsom en återgång eller perversion. Westermarck Äkt. 230 (1893); jfr 1. Heterosexuella perversioner. Bjurman Poe 31 (1916). GbgP 1948, nr 299, s. 2.
Spalt P 747 band 20, 1952