| Publicerad 1952 | Lämna synpunkter |
PESSIMISM päs1imis4m, r. l. m.; best. -en. Anm. I ä. tid användes ngn gg den nylat. formen pessimismus. SvMerc. V. 4: 223 (1760).
1) filos. (världs)åskådning enl. vilken världen till sitt väsen är övervägande ond l. den sämsta möjliga; motsatt: optimism (se d. o. 1). Andersson (1845). Ahnfelt o. Bergqvist 54 (1895). Ahlberg 150 (1925).
2) (†) polit. Pessimism .. (dvs.) Den politiska åsigten, att det onda i samhället endast kan botas genom sin egen överdrift. Dalin (1855).
3) personlig disposition l. benägenhet att tro l. vänta att förhållandena i allm. l. i ett enskilt fall komma att utveckla sig på ett ogynnsamt l. olyckligt l. icke önskat sätt l. på värsta sätt, mörk l. dyster syn på ngt visst l. på livet i allm., ”svartsyn”; motsatt: optimism (se d. o. 2). Sundén (1888). (Läkarnas) pessimism hade smittat hela huset, patientens vilja att tillfriskna var förlamad av modlöshet och fruktan för döden. Munthe SMich. 230 (1930). — jfr KULTUR-PESSIMISM. —
Spalt P 749 band 20, 1952