Publicerad 1953   Lämna synpunkter
PICOTE, sbst.; pl. -er.
Ordformer
(-ote 1791. -otte 1871)
Etymologi
[jfr ä. t. picotte, eng. picotee; ytterst till fr. picoté (se PICOTERAD)]
(†) trädg. om ett slags nejlikor vilkas blomblad ha en ljus grundfärg samt prickar l. fläckar l. dyl. av mörkare färg. IT 1791, nr 47, s. 4. Dalin (1871). —

 

Spalt P 795 band 20, 1953

Webbansvarig