Publicerad 1953   Lämna synpunkter
PIDGIN pid4jin, äv. med mer l. mindre eng. uttal, sbst. oböjl.
Ordformer
(i sht i ssgr äv. skrivet pigeon)
Etymologi
[av eng. pidgin, pigeon, i uttr. pidgin english (se PIDGIN-ENGELSKA)]
pidginengelska. Nyblom Österut 55 (1908). Martinson Kap 135 (1933).
Ssgr: PIDGIN-ENGELSKA, r. l. f. [efter eng. pidgin english, pigeon english; förleden är urspr. en kinesisk förvrängning av eng. business, affärer] ett företrädesvis i hamnstäder i Östasien förekommande språk som utgör ett meddelelsemedel mellan vita o. gula o. består av huvudsakligen engelska ord uttalade o. äv. i övrigt behandlade efter kinesiska språkvanor. Landsm. 1: 475 (1879). Mörne Elef. 56 (1931). —
-ROTVÄLSKA ~020. (tillf.) Renner Berge o. Lanier 314 (1930).

 

Spalt P 795 band 20, 1953

Webbansvarig