| Publicerad 1953 | Lämna synpunkter |
PIGGA pig3a2, v.2 -ade.
2) motsv. PIGG, adj. 2, om person l. sak: försätta (ngn) i gott (bättre) humör, göra pigg(are), uppliva, stimulera; äv. abs.; utom tillf. numera bl. i särsk. förb.; jfr 3. Lite ovett gör godt åt både gammal och ung, det svider, men det piggar också. Jolin Smädeskr. 20 (1863). Rosenius Himmelstr. 206 (1903). — särsk. (†) i uttr. pigga till ngt, stimulera ngn till ngt; jfr 5. Att vissa månader till ömhet pigga. CVAStrandberg 4: 41 (1857).
3) [jfr 1, 2] (numera bl. tillf.) i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv.: uppiggande, upplivande, stimulerande; uppfriskande. FinT 1886, 1: 79. (Rägnet är) friskt och piggande. TurÅ 1907, s. 89. Ett piggande bad. Därs. 1910, s. 237. Jensen Wagner Mann. 85 (1922).
4) (†) motsv. PIGG, adj. 2 b α, refl., om ögon: bli pigg(are) l. livlig(are), piggna till. Kullberg Mem. 2: 196 (1835).
5) om person l. sak: stimulera (ngt) till ökad värksamhet l. intensitet, ägga, reta; utom tillf. bl. i förb. PIGGA UPP. Herr löjtnant, en liten / pokal med vin kanhända skall pigga aptiten? Jensen Mickiewicz Tad. 259 (1898).
6) motsv. PIGG, adj. 2 b, bildl., om sak: åstadkomma att ngt gör ett piggare l. livligare intryck o. d.; i förb. PIGGA UPP.
PIGGA TILL SIG10 4 0. (numera bl. tillf.) till 1, = pigga på sig. Ekström Vandr. 38 (1871). Östergren (1935). —
PIGGA UPP10 4, äv. OPP4.
1) till 1 o. (i sht) 2, om person l. sak: försätta (ngn) i en god (bättre) vigör l. ”form” l. i ett gott (bättre) humör, liva l. muntra upp (ngn, ngns humör l. sinne); stimulera; äv. med refl. obj.; äv. abs. Bremer FamH 2: 205 (1831). Maten, supen, värmen och hvilan hade .. piggat upp humöret på litet hvar. Hemberg ObanStig. 196 (1896). I banvaktens lilla stuga piggade (vi) upp oss med varmt kaffe. HågkLivsintr. 10: 75 (1929). Emma som försöker pigga upp mamma litet efter allt det tråkiga. Fogelström Vakna 148 (1949). särsk.: ägga (jfr 2). (Han) började pigga upp sin mula med tillrop. Cavallin Stevenson Söderh. 152 (1897). Grebst Året 167 (1913).
2) till 5, om person l. sak: stimulera (ngt) till ökad värksamhet l. intensitet, ägga, reta. Björkman (1889). Då han .. ännu en gång besökte sin döda oxe för att pigga upp sin ilska .. höll han (osv.). Knöppel SvRidd. 118 (1912). Jag trodde, jag gjorde dig en tjänst med att pigga upp gallan på .. (din motståndare) ibland. Blomberg Uvd. 111 (1917).
3) till 6, om sak: åstadkomma att ngt gör ett piggare, livligare o. gladare intryck, ge (ngt) ett piggare l. gladare utseende, muntra upp, liva. Små krithvita hus piggade upp intrycket (av det karga landet). Melander Långtur 167 (1896). Belfrage Väg. 60 (1918).
Spalt P 814 band 20, 1953