Publicerad 1953   Lämna synpunkter
PILJERA pilje4ra, i Sveal. äv. -e3ra2, v., förr äv. PILLERA, v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr PILLAGE (se avledn.).
Ordformer
(piljera 1865 osv. pillera 1703—1845. pilliera 1751)
Etymologi
[av fr. piller, plundra, plagiera, om hundar: rusa fram o. bita m. m.; jfr ffr. espiller, prov. pilhar, mlat. pilare, plundra; ytterst till det verb som utgör efterled i lat. compilare, expilare, plundra; av omstritt urspr.; med avs. på bet. 4 jfr det besläktade it. pigliare, gripa]
1) (†) plundra, bemäktiga sig (ngt) gm rofferi; skövla. Hermelin BrBarck 49 (1703). Pilliera Kyrckians enskylta medell. VDAkt. 1751, nr 207. En lista på de hus, som borde pilleras. Rosenstein 3: 403 (1789). (Löjtnant Apoloff) blef dödskjuten och af kossackerne pillerad. HA 6: 79 (cit. fr. 1808). HT 1918, s. 181 (1809). Ekbohrn (1868).
2) (†) spelt. i schack: byta pjäser i onödan. Königstedt Schacksp. 31 (1771).
3) (†) plagiera. Några .. Satiriska .. piecer som kunde nyttjas att pillera. Kellgren (SVS) 6: 118 (1782). Gustaf III 3: 365 (1790). Pfeiffer (1837).
4) (numera mindre br.) jäg. om hund: (efter stånd) rusa fram o. bita l. (o. numera bl.) skrämma upp villebrådet; förr äv. tr., med obj. betecknande dels villebrådet, dels den plats där detta trycker. Andersson (1845). Att låta hunden sjelf stöta eller piljera. Hahr HbJäg. 51 (1865). I nästa minut när .. (hunden) piljerade snåren. Hemberg Kola 8 (1902). jfr (enst.): (Hunden) gjorde ett piljerande språng och grep .. ripan. Hemberg ObanStig. 226 (1896).
Avledn. (till 1): PILLAGE, sbst. [av fr. pillage] (†) plundring, skövling. Biurman Brefst. 161 (1729). Rygten om Stockholms pillage genom Dalkarlar. MinnSvNH Bih. 1: 49 (1788).

 

Spalt P 849 band 20, 1953

Webbansvarig