Publicerad 1953   Lämna synpunkter
PIMLA pim3la2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[sv. dial. (Dalarna) pimla; liksom PINGLA, sbst. o. v., av ljudhärmande urspr.]
(starkt bygdemålsfärgat i Dalarna) skälla (för ko l. häst o. d.). Levander DalBondek. 2: 108 (1944).

 

Spalt P 862 band 20, 1953

Webbansvarig