Publicerad 1953 | Lämna synpunkter |
PIMPINÄTT pim1pinät4 l. (vanl.) PIMPINETT -nät4, äv. PIPPINÄTT pip1– l. PIPPINETT l. PIPINÄTT pip1– l. pi1– l. PIPINETT, adj. o. sbst. f.; ss. adj. -are, n. o. adv. =.
I. (vard.) adj.: smånätt, (till överdrift) pyntad o. fin; prudentlig; särsk.: petnoga (i fråga om mat l. klädsel, äv. umgängesformer o. d.); äv.: frökenaktig(t fin); särsk. om flicka l. kvinna. Flickan brås .. på sin mor och vill vara så där pimpinett och renlig av sig. Hedenvind-Eriksson Hjul. 284 (1928). Med sin pimpinetta ytlighet. Martinson Nässl. 304 (1935). Pyntat och pippinätt. SvD(B) 1943, nr 43, s. 10. (Han) påstår .. att trafiken i .. (Göteborg) är det pippinettaste han sett. GbgMP 1949, nr 202, s. 4. Pimpinett som en mamsell. Martinson LivF 105 (1949).
PIMPINÄTTIG, adj. (-nett-) (mera tillf., vard.) = pimpinätt I. GHT 1945, nr 251, s. 10. Idun 1951, nr 15, s. 9.
Spalt P 865 band 20, 1953