Publicerad 1953   Lämna synpunkter
PINCENÉ päŋsne4 l. piŋsne4, äv. pinsne4, r.; best. -n l. -en; pl. -er ((†) pincenez Strindberg RödaR 108 (1879), BoupptVäxjö 1895).
Ordformer
(pincené 1900 osv. pincenez (pince-nez) 1868—1951. pingsné 1949. pängsné (-ne) 1889—1950)
Etymologi
[jfr t. o. eng. pincenez; av fr. pincenez, till pincer, klämma (se PINCERA), o. nez, näsa, av lat. nasus (se NÄSA, sbst.2)]
glasögon utan skalmar, som hållas på sin plats medelst en fjäderanordning l. klämma, varmed de fastsättas på näsryggen. Ekbohrn (1868). Strindberg NRik. 164 (1882). En gammal mager man med pincené på näsan. Trenter Lek 210 (1950).
Ssgr: PINCENÉ-BÅGE. jfr båge, sbst.1 5 b. —
-FODRAL. —
-GLAS. optiskt glas för l. i pincené; i pl. ngn gg om pincené. Öberg Makt. 1: 55 (1906). —
-KEDJA, r. l. f. kedja till pincené, vars ena ända fästes vid ngn kroppsdel (i allm. vid ena örat) l. vid ngt klädesplagg. VaruhbTulltaxa 1: 571 (1931). —
-KLÄDD, p. adj. bärande pincené. Hedberg Rymm. 5 (1930). —
-PRYDD, p. adj. jfr -klädd. Östergren (1935). —
-SNODD. snodd till pincené, vars ena ända fästes vid ngn kroppsdel (i allm. om halsen) l. vid ngt klädesplagg. WoJ (1891).

 

Spalt P 880 band 20, 1953

Webbansvarig