Publicerad 1953   Lämna synpunkter
PINJOL pinjå4l, äv. PINEOL pin1eå4l l. pi1n-, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(pignol 1696—1851. pineol 1871—1931. pingiol 1700. piniol 1845—1935. pinjol 1807 osv.)
Etymologi
[jfr t. piniole, ffr. pignole, it. pignolo; sidobildning till PINJON. — Jfr PINGEL, sbst.2]
1) (numera bl. handel.) pinjefrö, pinjekärna; stundom med inbegrepp av cembratallens frön; vanl. i pl.; i pl. äv. ss. ämnesnamn. CollMedP 1696, s. 81. 4 m(arker) glaserade Pingioler 13 1/3 (öre). HovförtärSthm 1700 A, s. 1335. Simmons Jönsson 126 (1935).
2) (†) pinje. Adlerbeth Buc. 37 (1807).
Ssg: (jfr 2) PINJOL-TRÄD. (†) pinje. Torén Rebau o. Hochstetter 40 (1851).

 

Spalt P 891 band 20, 1953

Webbansvarig