Publicerad 1953   Lämna synpunkter
PINSBACK pin4sbak l. PINSCHBACK pin4ʃbak l. PINCHBECK pin4ʃbäk l. med eng. uttal, förr äv. PONSBACK (på´nnsback Dalin), r. l. m.; best. -en.
Ordformer
(pin- 1793. pinch- 1757 osv. pincks- 1784. pings- 1843—1854. pins- (pinns-) 1743 osv. pinsch- 1746 osv. pinsche- 1747—1815. pons- 1854—1904. -bach 1773—1928. -back 1743 osv. -bak 1793—1931. -beck 1746 osv. -pack 1766—1847)
Etymologi
[av eng. pinchbeck, efter namnet på legeringens uppfinnare, den engelske urmakaren Christopher Pinchbeck († 1732)]
(i sht i fråga om ä. förh.) ett slags mässing utgörande en legering av ungefär 90 % koppar o. 10 % zink; jfr SIMILOR. ÅgerupArk. Bouppt. 1743. Än hon nöp en tröst ur dosan / Utaf pinsback, nött och blank. Lenngren (SVS) 2: 252 (1809). (Fingerring) af pinsback. HemslöjdsutstSthm 1880, s. 122. En ljuskrona i pinsback. SkånAB 1908, nr 91, s. 3. VaruhbTulltaxa 1: 443 (1931).
Ssgr (i sht i fråga om ä. förh.): PINSBACK- l. (vanl.) PINSBACKS-BOETT. BoupptVäxjö 1843. —
-KEDJA, r. l. f., förr äv. -KED, r. l. f. BoupptVäxjö 1766. —
-LIKNANDE, p. adj. Karlson StåtVard. 400 (1945). —
-PLÅT. Lundell (1893). —
-UR, n. Min gullked .. / Rycktes från mitt pinchpacksur. Lenngren (SVS) 2: 286 (c. 1800).

 

Spalt P 906 band 20, 1953

Webbansvarig