Publicerad 1953   Lämna synpunkter
PINSCHER pin4ʃer, äv. PINTSCHER pin4tʃer, m.||(ig.) l. r.; best. -n; pl. = l. pin(t)schrar32 l. 40.
Ordformer
(pinsch- 1900 osv. pintch- 1883—1906. pintsch- 1874—1920)
Etymologi
[av t. pin(t)scher, av omtvistat urspr.]
kennel. terrierliknande, normalt ungefär ½ meter hög hund av torvspetstyp, använd ss. rått-, jakt- o. skyddshund. Strävhårig, släthårig pinscher. 1Brehm 1: 174 (1874). Leuhusen Rashund. 254 (1932). — jfr AP-, DOBERMANN-, DVÄRG-PINSCHER.

 

Spalt P 906 band 20, 1953

Webbansvarig