Publicerad 1953   Lämna synpunkter
PIPERIN pip1eri4n l. pi1-, l. -är- l. -ær-, sbst.2, n.; best. -et.
Etymologi
[jfr dan. o. t. piperin, eng. piperine, fr. pipérin(e); tidigast använt av den danske forskaren H. C. Ørsted 1819; till lat. piper, peppar (se PEPPAR)]
kem. benämning på en alkaloid som bildar färglösa kristaller o. utgör ett av de skarpa smakämnena i svartpeppar o. närstående pepparsorter. Berzelius ÅrsbVetA 1821, s. 116.

 

Spalt P 938 band 20, 1953

Webbansvarig