| Publicerad 1953 | Lämna synpunkter |
PIPIG pi3pig2, adj.1 -are. adv. -T.
1) om röst, tal o. d.: (icke stark o.) liggande onormalt högt på tonskalan (samt därigm påminnande om pip av fågelungar o. d.); äv. om person: som har dylik stämma. Dalin (1855). Pipiga .. barnröster. Hedenstierna FruW 45 (1890). En pipig övereunuck. SvD(A) 1932, nr 77, s. 6. särsk. (i sht i vitter stil) om ngt som utsäges med pipande stämma. (Hon) stod .. deklamerande några .. pipiga strofer. Elkan Österl. 182 (1901). Dahlbäck Åb. 259 (1914).
2) om andhämtning l. hosta o. d.: pipande; jfr PIPA, v.1 3 c. Räfvens korta, pipiga andhämtning. Högdahl Jaktb. 175 (1913).
3) (vard.) om person: som är en ”pipsill”, som gärna gråter l. jämrar sig, gnällig; äv. om stämma l. tal l. ton o. d. (jfr 1). Sjöberg FörslSAOB (1815). (De) skola tycka om min lilla Victor, nu när han .. inte (är) pipig och sömnig som i går aftons. Knorring Skizz. I. 1: 49 (1841). Lindroth ÖlFolkm. 1: 65 (1926).
Spalt P 938 band 20, 1953