Publicerad 1953   Lämna synpunkter
PIRKA pir3ka2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[förbrytar- o. slangspr. pirka (jfr Sundt Fantefolket 1: 385 (1850)), i vissa trakter äv. pilka; av oklart urspr.]
(med prägel av slangspr.) mössa; huvudbonad. (Lundin o.) Strindberg GSthm 532 (1882; i skolpojksspr. på 1850-talet). En kväsig lyftning på pirkan. Engström Gubb. 11: 185 (1924).

 

Spalt P 946 band 20, 1953

Webbansvarig