Publicerad 1953 | Lämna synpunkter |
PIRRA pir3a2, v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
1) (numera knappast br.) om ögon: vara pigg l. livlig, spela. Ögonen pirrade .. så lifligt, att (osv.). Ridderstad Samv. 2: 24 (1851) Pirrande .. ögon. Därs. 241.
2) (ngt vard.) i fråga om förnimmelser: ge en behagligt äggande retning (som framkallar lätta rysningar); reta, kittla, ila, krypa (se d. o. 1 g); dels i opers. konstr., dels i p. pr. -ande (särsk. om känsla l. förnimmelse o. d.), dels ss. vbalsbst. Tholander Ordl. (c. 1875). (Smyckenas) glans .. förorsakade i hans nerver en angenämt pirrande känsla. Stiernstedt Bibesco CathPar. 85 (1929). Det pirrade i alla nerver. Korfitzen Fall 98 (1938). (Han) kände en liten angenäm pirrning i kroppen. Vi 1948, nr 39, s. 6. jfr NERV-PIRRANDE.
3) [jfr PIRRA, v.1, ävensom PIPPLA, v.1 2, 3] om vätska: välla (fram), kvälla (fram); spruta; se under särsk. förb.
PIRRA UPP10 4 l. OPP 4.
1) (vard., tillf.) till 2: pigga upp gm en äggande (o. stimulerande) retning. Martinson OsynlÄlsk. 129 (1943).
2) (bygdemålsfärgat i vissa trakter) till 3; om vätska: kvälla l. spruta upp. Gadd Landtsk. 1: 327 (1773).
(1) -ÖGON, pl. (ngt vard., tillf.) pigga l. spelande ögon. (Flugsnapparens) lifliga pirrögon. Ericson Fågelkås. 1: 27 (1906).
Spalt P 948 band 20, 1953