Publicerad 1953   Lämna synpunkter
PIRÖGD pi3r~ög2d, äv. ~öj2d, adj.2 -are (gradf. dock föga br.); n. o. adv. -ÖGT.
Etymologi
[till PIRA, v.; jfr östfris. pīrögd; med avs. på efterleden jfr EN-ÖGD]
(föga br.) plirögd; förr äv.: som har rinnande ögon, surögd. Stolt på trompeten / Så pirögder Mollberg blåser gevalt. Bellman 6: 221 (1786; bet. oviss). (Sv.) Pirögd .. (t.) Plärräugig. Heinrich (1814). (Han) satt och såg pirögd och uppmärksam ut. Sjöberg Kvart. 472 (1924; bet. oviss).

 

Spalt P 951 band 20, 1953

Webbansvarig