PJASK pjas4k, sbst.1, m.; best. -en; pl. -ar; l. PJASKER pjas4ker, m.; best. -n.
Ordformer
(pjask 1885—1935. pjasker 1889—1935)
Etymologi
[sv. dial. pjasker, våp, krake, motsv. nor. dial. pjask, m., stackare; jfr sv. dial. pjas(k)a, arbeta långsamt, gå sakta m. m., pjas, n., stackare m. m., långsamt arbete, nyisl. pjasi, m., lätting, odåga, pjas, n., långsamt arbete; möjl. besläktat med PJASIG o. PJASK, sbst.2, l. sidoform till sv. dial. fjask, fjåsk, odåga, tok m. m. (möjl. besläktat med FJAS). — Jfr ASK-PJÄSK, PJASKA, v.2, PJASKIG, PJOSK, sbst.2, PJÅS, sbst.2]
(bygdemålsfärgat l. vard.) krake, kräk, odugling. Den eländigaste pjask till karl. VBenedictsson (1885) hos Lundegård Benedictsson 279. Östergren (1935).
Spalt P 975 band 20, 1953
Webbansvarig
admin_saob@svenskaakademien.se