Publicerad 1953 Lämna synpunkter PJÅKA, v.2 -ade. Etymologi [sannol. av ljudhärmande urspr.; möjl. dock identiskt med PJÅKA, v.1 (i bet.: klaga o. d.). — Jfr PJÅK, sbst.2, PJÅKIG, adj.2] (†) om kalkon(höna): frambringa sitt karakteristiska läte, klucka. Sjöberg FörslSAOB (1815). Spalt P 988 band 20, 1953 Webbansvarigadmin_saob@svenskaakademien.se
