Publicerad 1953   Lämna synpunkter
PJÅNK, n.
Ordformer
(pionk 1772. piånk c. 1730)
Etymologi
[jfr sv. dial. pjank, pjånk, svagt brännvin, efterlank, dåligt dricka, tunn o. svag soppa, motsv. d. dial. (Jyll.) pjank, utspädda, dåliga dryckesvaror; sidoform till PANK, sbst.2]
(†) om mer l. mindre osmaklig l. näringsfattig vätska. Messu .. och mera tylikt segt piånk och slem, som krystas utur Ostar. Broman Glys. 3: 121 (c. 1730).
Ssg: PJÅNK-SMAK, (†) smak av lank l. dyl. RönÖhlTilred. 20 (1772).

 

Spalt P 989 band 20, 1953

Webbansvarig