Publicerad 1953   Lämna synpunkter
PJÄXA pjäk3sa2, v. -ade.
Etymologi
[sv. dial. pjäxa; jfr sv. dial. pjäska, spela pjärr (Gotl., Smål.), runka pjäsk, pojklek med fem stenar (Gotl.)]
(i vissa trakter) spela ”pjärr”. Nyblom Österut 125 (1908). Det svaga smattret av småstenarna som vi pjäxade med. Lieberath FriluftP 28 (1921). — Anm. Hos Kassius Gide Montaigne 185 (1948) förekommer uttr. spela pjäska (pjeska) i liknande anv.
Ssg: PJÄX-STEN. (i vissa trakter) sten använd i ”pjärrspelet”.

 

Spalt P 994 band 20, 1953

Webbansvarig