Publicerad 1953   Lämna synpunkter
PJÖN pjø4n l. PYN py4n, n.; best. -et; pl. =.
Ordformer
(pjön (piön) 1764 (: piönegarn)—1895. pyn 1846—1895)
Etymologi
[sv. dial. (Skåne) pjön, pyn; jfr nor. dial. pjon, boss, agnar, bitar av trasor, ävensom färö. pu, fjun; av oklart urspr.]
(starkt bygdemålsfärgat i Skåne) (ung) mört (äv. id); stundom äv. dels om löja, dels allmännare: liten fisk; ofta koll. SkandFisk. 204 (1846; om löja). ”Pjönet” (småfisken som brukas till agn). Nilsson Fauna 4: 27 (1852). Därs. 316 (1853; om ung mört). Stuxberg Fisk. 496 (1895).
Ssgr (†): PJÖNE-GARN. jfr garn 2. ÅgerupArk. Invent. 1764. —
-HOMMA. ÅgerupArk. Invent. 1764. —
-NÄT. ÅgerupArk. Invent. 1764.

 

Spalt P 994 band 20, 1953

Webbansvarig