| Publicerad 1953 | Lämna synpunkter |
PLADASKA pladas3ka2 l. 040, r. l. f.; best. -an; pl. -or; l. (numera knappast br.) PLADASK pladas4k, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
(vard.)
1) (utbredd, platt) klump l. klick l. fläck, särsk. av ngt smörjigt l. klibbigt ämne. Bremer NVerld. 2: 318 (1853). Bägge voro höljda av fläckar och pladaskor av all möjlig orenhet. Koch Arb. 30 (1912). I taket (till ett rum, där vin stod till jäsning) sutto stora pladaskor jäsning. SvD(A) 1933, nr 102, s. 9.
2) nedsättande, om en flat, oformlig o. klumpig tingest; särsk. om ordensdekoration (jfr PLACK, sbst.1 II 2). NNisse 1896, nr 49, s. 2 (om ordensdekoration). Stora pladaskor till broscher. Söderberg HårfrUppass. 40 (1925).
3) (mera tillf.) om stor o. klumpig varelse. När trusserulter ser ned på en kvinna, då är denna kvinna en pladaska. Bergman LBrenn. 114 (1928). Barthel Sill 115 (1929; om djur).
Spalt P 1001 band 20, 1953