Publicerad 1953   Lämna synpunkter
PLAGIARIE, m.; best. -en; pl. -er. Anm. I sg. användes äv. den lat. formen plagiarius. Björkegren 2091 (1786). CVAStrandberg 2: 353 (1865). Ekbohrn (1904).
Etymologi
[jfr t. plagiar, plagiarius, eng. plagiary, fr. plagiaire; av lat. plagiarius, människorövare, plagiator, till (stammen i) plagium (se PLAGIUM)]
(†) plagiator. SvMerc. 1761, s. 424. HjLing (1882) hos LGBranting 1: 11. —

 

Spalt P 1005 band 20, 1953

Webbansvarig