Publicerad 1953   Lämna synpunkter
PLASK plas4k, n.; best. -et; pl. =.
Etymologi
[jfr d. plask, eng. plash, ävensom t. platsch; dels substantivering av PLASK, interj., dels vbalsbst. till PLASKA]
plaskande ljud; plaskande.
1) motsv. PLASKA 1; stundom svårt att skilja från 2. Berg ha fallit, / .. Dämt floder med ett plötsligt plask. Thomander 3: 73 (1826); jfr 2. Plasket af dina små fötter i smutsen. Almqvist DrJ 153 (1834). Fiskarnas plask i parkdammarna. Österling Männ. 100 (1910). jfr ÅR-PLASK.
2) motsv. PLASKA 2. Det enformiga plasket af fontänerna. Lundgren Res. 284 (1872). Vågornas plask mot vassklädda stränder. Hirn Sharp Syndät. 218 (1915). jfr RÄGN-, VATTEN-, VÅG-PLASK m. fl.

 

Spalt P 1064 band 20, 1953

Webbansvarig