Publicerad 1953   Lämna synpunkter
PLASS, interj.
Ordformer
(plasz)
Etymologi
[jfr lt. o. t. platz, mht. blaz, plaz, klatschande slag; sannol. av ljudhärmande urspr. (möjl. sammanhörande med PLATT, sbst.4). — Jfr PLATSRÄGN]
(†) återgivande (daskande) ljud av slag; anträffat bl. upprepat, i uttr. plass plass; jfr PLASK, interj. Slå till, plasz plasz. Runius (SVS) 1: 313 (1713).

 

Spalt P 1071 band 20, 1953

Webbansvarig