Publicerad 1953   Lämna synpunkter
PLATSMAJOR plat3s~majω2r, förr äv. PLACEMAJOR (plás-majór Dalin), m.; best. -en, äv. -n; pl. -er.
Ordformer
(place- 1757—1913. plats- 1760 osv.)
Etymologi
[jfr t. platzmajor, fr. major de place; av PLATS, sbst.1, o. MAJOR]
(förr) mil. högre officer som var närmaste biträde åt kommendant i fästning l. på annan garnisonsort o. som förestod den inre tjänsten där; jfr PLATS-ADJUTANT, ävensom PLATS, sbst.1 2, 2 c. PH 6: 4470 (1757). Place-Majoren verkställer alla Commendantens .. bud. TjRegl. 1816, 2: 8. Place-majoren i Stockholm. JCvSchoting (1838) i För hundra år sen 1: 12. Sidenbladh Hb. 159 (1894). VFl. 1916, s. 143 (om ä. förh.).
Ssgr (förr, mil.): PLATSMAJORS-EXPEDITION. jfr expedition 3. Lilljebjörn Minn. 21 (1874). —
-KÄPP. käpp som bars av platsmajor ss. värdighetstecken. Wingård Minn. 6: 69 (1847). —
-TJÄNST. KrigVAT 1849, s. 39.
Avledn. (förr, mil.): PLATSMAJORSSKAP, n. (ngns) ställning l. tjänst l. tid ss. platsmajor. Lilljebjörn Minn. 22 (1874).

 

Spalt P 1109 band 20, 1953

Webbansvarig