Publicerad 1953   Lämna synpunkter
PLENAR- plena3r~.
Etymologi
[jfr t. plenar-; ytterst av kyrkolat. plenarius, fullständig, till lat. plenus (se PLENUM)]
ss. förled i ssgr; eg.: full-.
1) teol. ss. förled i ssgn PLENAR-AVLAT.
2) ss. förled i fackspråkliga ssgr som avse överläggningar l. beslut o. d. av församlingar i plenum.
Ssgr (i allm. till 2; med prägel av fackspr., ofta statsv. o. polit.): (1) PLENAR-AVLAT~02 l. ~20. [jfr kyrkolat. indulgentia plenaria] teol. om förh. i romersk-katolska länder: avlat innebärande fullständigt efterskänkande av alla timliga syndastraff. KristlStudSkriftser. 56: 32 (1916). —
-BEHANDLING. behandling av ett ärende i plenum. DN(A) 1931, nr 123, s. 6. SvRiksd. II. 11: 32 (1934). —
-DEBATT. särsk.: riksdagsdebatt vid plenum. Utskottsarbete och plenardebatter. 3SAH 15: 70 (1900). —
-FÖRHANDLINGAR, pl. jfr -debatt. SD 1900, nr 511, s. 7. —
-FÖRSAMLING. jfr plenum 1, 2, -möte. Andersson (1857). —
-MÖTE. jfr plenum 2. SvD(A) 1930, nr 173, s. 3. SvRiksd. I. 5: 155 (1934). —
-SAMMANKOMST~002. jfr -möte. 2VittAH XXXI. 1: 38 (1883, 1886). —
-SAMMANTRÄDE~0020. jfr -möte. GHT 1905, nr 229 A, s. 3. —
-SESSION. jfr -möte. BL 20: 335 (1852).

 

Spalt P 1147 band 20, 1953

Webbansvarig