Publicerad 1953   Lämna synpunkter
PLEROMA ple4roma l. 302 (plerōma Ekbohrn), r. l. f. (Bremer Brev 2: 161 (1841) osv.), äv. n. (Dalin (1871)).
Etymologi
[av gr. πλήρωμα, fullhet m. m., till πληρόω, fyller (jfr πλήρης, full); rotbesläktat med PLENUM]
rel.-hist. inom gnosticismen o. nyplatonismen: en andlig, transcendent värld, äonernas värld. Ekbohrn (1868). Björling Sol. 107 (1869). 3NF 8: 789 (1928). — särsk. hos skalden E. J. Stagnelius: den äonernas värld varifrån själen (Anima) gm syndafallet sjunkit ned i materiens värld; idévärlden, himmelen; äv. i utvidgad l. bildl. anv. Stagnelius (SVS) 2: 139 (c. 1820). Ur Pleromas salar / Dig Christus betraktar. Därs. 280 (1821). jfr Bremer Brev 2: 161 (1841).

 

Spalt P 1151 band 20, 1953

Webbansvarig