Publicerad 1953 | Lämna synpunkter |
PLIGGA plig3a2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
1) (numera bl. tillf.; se dock slutet) slå i pliggar l. pluggar o. d. i ngt; förse (ngt) med pliggar; tr. o. intr. Lind (1738). Putsen kan fästas direkt på en bilad timmervägg, om denna pliggas eller hackas i ytan. HantvB I. 6: 175 (1938). särsk. (fullt br.): slå i skopligg; med skopligg fästa en sula l. klack på (en sko); stundom äv. dels med avs. på pligg l. stift o. d.: slå i, dels med avs. på sula l. klack: slå pligg i, fästa med pligg. Schroderus Dict. 246 (c. 1635). Pligga skor. Heidenstam Tank. 85 (1899). Skomakaren satt .. / och pliggade stift i en sula. Holm Gråväd. 57 (1911). (Jag) pliggar sulorna. Eklundh Folk 172 (1918). Fatab. 1942, s. 209. jfr MASKIN-PLIGGA. särsk. i p. pf., om skodon: vars sula är fäst med pligg. Göra pliggade tungstöflar. SD 1895, nr 281, s. 8. Fatab. 1946, s. 117.
Spalt P 1155 band 20, 1953