| Publicerad 1953 | Lämna synpunkter |
A. om person.
1) (†) förpliktad till lydnad l. hörsamhet, underdånig, ödmjuk. Ed. Hög-Grefl. Excellences hörsamme och pliktige tjänare H. Spegel. HC11H 2: 70 (1679). Äreminne med största wördnad lemnad af det Högförnäma Husets pligtigste Tjenare. Rydelius Vitt. 32 (c. 1705). — jfr TRO-PLIKTIG.
2) ss. predikatsfyllnad: förpliktad, (förr särsk. gm ed) förbunden l. skyldig (att göra ngt); numera nästan bl. med infinitivisk bestämning betecknande vad ngn är förpliktad till. At wj ey lenghre plichtoghe ærom honom troo oc lydna holla. G1R 1: 31 (1521). Wij haffua giordt thet wij worom plictughe ath göra. Luk. 17: 10 (NT 1526). Ej äro .. (gossarna) pliktige, at .. tiena Gesällerne i något, som Tryckeriet icke tilhörer. PH 5: 3304 (1752). 1Joh. 3: 16 (Bib. 1917). — jfr ARBETS-, BEVIS-, BEVÄRINGS-, DAGSVÄRKS-, DEKLARATIONS-, EDS-, FÖRSÖRJNINGS-, KARANTÄNS-, LYD-, LÄNS-, SKOL-PLIKTIG m. fl. — särsk.
a) (numera knappast br.) i uttr. pliktig till ngt, förr äv. ngts pliktig, särsk.: förpliktad till (att utföra l. ombesörja l. iaktta) ngt. Doch är han tess icke plictig. OPetri PEliæ e 1 b (1527). Clerken skal .. plictog vara til iij siwngande messor. G1R 5: 61 (1528). Melin Pred. 1: 105 (1844). Östergren (1935).
b) (†) i uttr. vara (ngn) pliktig ngt l. vara ngn pliktig att göra ngt, (i egenskap av undersåte l. underordnad l. gm ed o. d.) vara förpliktad till ngt resp. att göra ngt (gentemot ngn), vara skyldig (att visa l. ge ngn) ngt resp.: ha skyldighet gentemot ngn att göra ngt. Thet han .. Oss .. plichtogher war at holla. G1R 1: 28 (1521). Then tienst som han kronanne oc oss plichtig ær. Därs. 194 (1524). Man (är) pliktig obetingad laglydnad. Ahnfelt Et. II. 2: 168 (1906). särsk. i fråga om gärder l. skatt o. d. (jfr 4, 6 b), i uttr. vara pliktig (ngn) ngt, vara skyldig (att erlägga l. betala) ngt (till ngn). Så geffuer nw huariom och enom thet j plichtughe ären, them skatt som skatten bör. Rom. 13: 7 (NT 1526; Bib. 1917: skyldiga). Skatt, then the Konungarna j Francken plichtige woro. Schroderus Sleid. 133 (1610).
3) (†) i uttr. vara ngn pliktig (ngt) o. d., övergående i bet.: stå i tacksamhetsskuld till ngn l. vara ngn förbunden (för ngt). Balck Es. Förspr. 7 b (1603). Hvad jag Er är pliktig, / För then försorg Er dygd sig om min ära tar! Knöppel Reg. 58 (1741).
4) (†) i fråga om ekonomiska mellanhavanden (jfr 2 b slutet, 6 b) mellan borgenär o. gäldenär o. d.: skyldig (ngn en viss summa). OPetri Tb. 81 (1525). Joga[n] køtma[n]ga[re] betale th[et] han ær køpsuenne[n] plictigh. Därs. 109 (1526). OxBr. 12: 85 (1640). jfr G1R 1: 94 (1523).
5) (†) i uttr. pliktig till (ngt), (skyldig till ett brott o. därför) hemfallen åt (ett straff o. d.). Laghen .. gör oss plictugh till ewogh hempd och straff. FörsprRom. 5 a (NT 1526). Wij alle äre .. för syndenne skul plichtige til dödhen. LPetri 2Post. 248 b (1555).
B. med sakligt huvudord.
6) (†) som åligger ngn (i hans egenskap av undersåte l. underordnad l. tjänare o. d.); som är en (undersåtlig) plikt; som ngn sin (undersåtliga) plikt likmätigt måste visa l. utföra l. sköta l. dyl.; äv. dels: tillbörlig, dels: undersåtlig, underdånig. OPetri Förman. B 4 a (1528). At wij .. måge .. (Gud) sanskylligh och plichtigh tack .. bewisa. Liturg. 38 b (1576). Ther thet ena Rijket icke worde thet andra plichtigh hielp .. bewijsandes, skulle (osv.). Girs G1 142 (c. 1630). Bewijsa sin Öfwerheet een plichtigh Lydno. Schroderus Os. III. 1: 66 (”65”) (1635). (Sjukhus-)Sysslomannens plichtiga embete (är) at (osv.). KOF II. 1: 476 (1659). Med all pligtig skyndsamhet. Leopold 5: 518 (c. 1820). Lindfors (1824). — särsk.
b) i fråga om skatter l. naturaprestationer l. betalning o. d. som ngn är skyldig att erlägga l. utge o. d.; jfr 2 b slutet, 4. Ath the .. wtgöre skole theris plictige .. skatt. G1R 12: 40 (1538). Plicktig betalning. Girs J3 93 (1627). KOF II. 2: 342 (c. 1655).
7) ss. efterled i ssgr, betecknande att onera o. d. åvila ngt (ett hemman, en vara o. d.); jfr AVGIFTS-, BESKATTNINGS-, PORTO-PLIKTIG m. fl.
Spalt P 1168 band 20, 1953