| Publicerad 1953 | Lämna synpunkter |
PLUMS plum4s, förr äv. PLUMPS, interj. o. adv.
I. interj., återgivande det ljud som uppkommer, då ngt faller tungt i vatten (l. annan vätska); jfr PLADASK I, PLASK. SvTyHlex. (1851). Plums, där går styrbords paravan i havet. VFl. 1934, s. 142.
II. adv.
1) betecknande att ngt l. ngn faller l. att ngn kastar sig i vatten på ett sådant sätt (handlöst, huvudstupa) att ett plumsande ljud uppkommer; stundom äv. med tanke på det därvid åstadkomna vattenstänket; jfr PLADASK I. Björn Okände 48 (1791). (Han) damp plums, så lång han var, i vattnet. Topelius Fält. 4: 142 (1864). Någon (föreslog) att de .. skulle bada i Vättern. Alla voro med om förslaget. Plums i vattnet! BygdFolk 1: 236 (1927).
2) (i vissa trakter) betecknande fall (till marken l. i l. på ngt mjukt o. d.) med en duns: pladask l. dyl.; jfr PLUMSA 3. Eurén Kotzebue Orth. 3: 88 (1794). Plumps Pappa jag i golfvet slog. Stiernstolpe Blumauer 1: 48 (1813). Ett litet isstycke föll plums ned i myrstacken. Topelius Läsn. 5: 134 (1880). Därs. 8: 83 (1896).
Spalt P 1237 band 20, 1953