Publicerad 1953   Lämna synpunkter
PLUPPA plup3a2 l. PLOPPA plop3a2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
Ordformer
(pluppa)
Etymologi
[ljudhärmande; jfr PLUPP]
avgiva l. åstadkomma det ljud som återgives med interjektionen ”plupp”. (Han) tyckte .. sig höra .. kärrvattnet pluppa under de drivande krevadmolnens blyskurar. Knöppel Barb. 123 (1916). Asplund LivSmultr. 167 (1945).

 

Spalt P 1244 band 20, 1953

Webbansvarig