| Publicerad 1953 | Lämna synpunkter |
PLÖS plø4s, sbst.1, r. l. m. ((†) f. Lind (1749)) resp. (i bet. 4) m.||(ig.); best. -en; pl. -ar ((†) -er Lind (1749), Balck Idr. 2: 365 (1887)); äv. (i bet. 4) PLÖSER plø4ser, m.; best. -n; förr äv. (i bet. 1) PLÖSA, r. l. f.; pl. -or.
1) kil- l. tungformigt stycke av läder l. tyg o. d.
a) om det till en sko hörande läder- l. tygstycke som täcker vristen; särsk. om det (vanl. endast) nedtill fastsydda, tungformiga stycke som täcker öppningen över vristen mellan de båda delar av ovanlädret som snöras l. knäppas samman, tunga. Marschkänga med helsydd plös. GripshR 1556, s. 45. Skor med låga plösor. Osbeck Resa 18 (1751, 1757). Svensson SkånFolkdr. 231 (1935). jfr KÄNG-, SKINN-, SKO-PLÖS.
b) om dylikt läder- l. tygstycke med annan anv. (Vadmalströjan) i Gillberga (var) mörkgrå med utstående kilar, eller plösar, såsom de benämndes. HLilljebjörn Hågk. 1: 10 (1865). Hjälmfodret (bildar) upptill i hjälmklockan plösar eller tungor. Alm BlVap. 280 (1932).
2) (†) pung l. bälg l. ngt uppblåst l. dyl.? (Sv.) plöös .. (lat.) Follis. Linc. (1640). Wollimhaus Ind. (1652).
4) [jfr sv. dial. plös, fet o. plussig person] (i vissa trakter) nedsättande benämning på l. skymfande tillmäle till person. WoJ (1891). ”Göransson!” ropade han. ”Du spelar som en plös!” Rydqvist Kar. 124 (1924).
b) (i vissa trakter) zool. fiskarten Pleuronectes microcephalus Donov., bärgskädda. Nilsson Fauna 4: 624 (1855). Stuxberg Fisk. 445 (1895).
Avledn.: plösmunnad l. plösmunt, p. adj. [jfr d. pløsmundet] (†) som har stor mun (med tjocka, utstående läppar o. d.); äv. i uttr. göra sig plösmunnad, truta l. pluta med läpparna l. dyl. (Hon) ryckte på axlarne, gjorde sig plösmunt, och (osv.). CIHallman 150 (1776). Nilsson Fauna 4: 609 (1855). —
(1 a) -SKO, r. l. m. [jfr d. pløs(e)sko] sko med plös; särsk. om sko med förlängd plös, vars övre del ligger vikt över skons ovanläder. SvD(A) 1933, nr 238, s. 6. Jäfvert Skomod 92 (1938).
Spalt P 1317 band 20, 1953