Publicerad 1953   Lämna synpunkter
PLÖTSLIG plöt3slig2, äv. plø3tslig2 (plö`ttsligg Dalin), adj. -are. adv. = (†, Gustaf II Adolf 134 (1616), Palmfelt Molière 55 (1738)), -A (†, OxBr. 11: 51 (1627), Lind (1749)), -E (†, G1R 14: 367 (1542), RA I. 1: 420 (1544)), -EN (Skråordn. 251 (1575) osv.), -T (Lucidor (SVS) 57 (c. 1670) osv.).
Ordformer
(platz- 1613. plutz- 1542—1638. plåtz- 1575. plös- c. 1670—1738. plöss- 1658—1685. plöts- (-tz-, -z-) 1616 osv. plötts- 1794—1809)
Etymologi
[jfr d. pludselig; av mlt. plutzlik, pluslik, t. plötzlich, till (ä.) t. plotz, plutz, knall, plask o. d., av ljudmålande urspr. (jfr PLÖTSA)]
om tillstånd l. händelse: som inträder resp. dyker upp l. kommer över ngn l. inträffar oförmodat, utan ngn så småningom skeende, successiv övergång resp. utan tecken l. symtom o. d. som förebåda l. göra ngn förberedd på att ngt skall dyka upp l. inträffa (utan föregående ”varning”).
1) ss. adj. Linc. (1640). På Sundet en plötslig töväderstorm / Nu rifver isbron den vida. Snoilsky 3: 28 (1883). Plötsliga omstörtningar. EkonS 1: 54 (1891). Det oväntade, plötsliga stinget i en tand ger den första varningen. Hellström Malmros 31 (1931).
2) ss. adv. G1R 14: 367 (1542). Så måste vij nu så plözliga gå från alt det vij begynt hafua. OxBr. 11: 51 (1627). Tio hvita frökenhattar / stucko plötsligt fram ur vassen. Fröding Guit. 18 (1891). Hellström Malmros 21 (1931).
Avledn. (till 1): PLÖTSLIGHET, r. l. f. egenskapen l. förhållandet att vara plötslig. Ljunggren Est. 2: 136 (1860). Med en plötslighet, som kom honom att rycka till, ljöd en röst ute från dimman. HemJourn. 1931, nr 13, s. 22.

 

Spalt P 1318 band 20, 1953

Webbansvarig