| Publicerad 1953 | Lämna synpunkter |
PNEUMATIKER pnä͡ɯma4tiker l. pnäv-, äv. 0302, m.||ig.; best. -n; pl. =, äv. pneumatici -ma4tisi l. —302.
1) teol. person som är fylld med högre, gudomlig andekraft l. är utrustad med den helige Andes särskilda gåvor (karisma). Sundberg Farl. 12 (1873). SvTeolKv. 1932, s. 393.
2) (förr) med. anhängare av den pneumatiska skolan inom den antika medicinen (jfr PNEUMATISK 4). NF (1888). —
Spalt P 1319 band 20, 1953