Publicerad 1953 | Lämna synpunkter |
PNEUMATO- pnä͡ɯ1matω- l. pnäv1-, l. -to-.
ssgsförled betecknande ngts samhörighet l. samband med
a) luft
b) gas(er)
c) andningen l. andedräkten
d) andar l. den helige Ande.
1) bot. om ett slags hos vissa tropiska växter (sump- o. mangroveväxter) förekommande rötter som sticka upp över marken l. dyn o. ha till uppgift att leda luften ned till växtens övriga rötter. 2NF (1914).
(c) -GRAF1004. (i fackspr.) instrument för automatisk registrering av andningsrörelserna. PedT 1897, s. 428. —
(d) -LOGI -logi4. (i fackspr.) vetenskapsgren som sysslar med l. läran om andar l. andeväsen, andelära; äv. benämning på en metafysiskt orienterad psykologi. SvMerc. 1762, s. 47. SvUppslB (1934). —
(b) -LYS -ly4s, r.; best. -en. [jfr dialys, katalys] geol. sammanfattande beteckning för de processer varigm mineral bildas l. omvandlas med tillhjälp av de i magman lösta, lättflyktiga beståndsdelarna. Frosterus Min. 62 (1917). —
(b) -LYTISK -ly4tisk, adj. [till -lys] geol. som utgöres av l. står i samband med l. bilda(t)s gm pneumatolys. Pneumatolytiska processer. Fennia VIII. 3: 15 (1892). Ett .. pneumatolytiskt mineral. 2NF 29: 349 (1919). —
Spalt P 1320 band 20, 1953